Föreställ dig att köra tävling i tre timmar med konstant puls på 180-190. Det låter som vansinne men det är enduro. Tre generationer Nilsson berättade om sina framgångar inom enduro - Rune "Fritte" Nilsson, Mikael Nilsson, Emelie Borg Nilsson, alla tre från Lerums kommun.
Vi fick en morgon fylld av skratt och fascination. Hela historien började för länge sedan med Rune på cykelbanan som då låg där Systembolaget i Lerum ligger idag. Cykeln byttes snart till motorcykel och gav poliserna i området att göra och Rune började gå under namnet Fritte.
Fritte byggde en motorcykel till Micke som han kunde köra runt i trädgården med och 1974 började Micke – då 12 år gammal – tävla i motocros. Så klart tog han MC-kort som 16-åring för moppen gick ju ”så långsamt”. Vidare blev han fabriksförare för Husqvarna under sju års tid, började tävla i enduro och kom in i landslaget. Han har kört såväl SM, EM och VM individuellt och i lag och bland annat kammat hem andraplatsen in EM-individuellt och EM-lag, tagit sex SM-guld och vunnit den prestigefyllda tävlingen Novemberkåsan.
Äpplet faller inte långt från trädet och dottern Emelies karriär började också i trädgården med en liten MC. Under många år spelade hon sen innebandy med stor framgång men som 17-åring började hon satsa på enduro. Emelie är nu 28 år och äldst bland damernas elit. Hon kör en Sherco 300 cc, fyrtakt, men menar att tekniken är viktigare än motorstyrkan.
Även Emelie har vunnit Novemberkåsan som en av endast sju kvinnor på 100 år! Utöver den fina vinsten har hon bland annat vunnit guld i EM-lag, blivit 5:a i VM, tagit två brons i SM och tävlat två gånger i landslaget med placeringarna 4:e och 5:e plats.
Skadeläget är högt inom sporten och enduro är ingen sport för veklingar. Vi förstod att hjärnskakningar och sprickor i ben inte riktigt räknas som skador i den världen och att både träning och tävlingar är tuffa utmaningar. Dagen innan loppet går Emelie alltid banan – helst två gånger och det kan lätt bli mer än 50.000 steg en sådan dag.
Under själva tävlingarna gäller konstant maxpuls och för kortare lopp är det i Emelies fall en puls runt 190-200 och vid långlopp på konstant 180-190. Betänk då att ett långlopp kan pågå i tre timmar! Utöver tekniken och cykeln är styrka och kondition avgörande.
Under tävlingar är det bara föraren själv som får meka med cykeln och Emelie har alltid med sig en midjeväska med vissa verktyg och reservdelar men mellan tävlingarna plockas cykeln isär, kontrolleras, servas och tvättas.
Emelie har ett heltidsjobb parallellt men kan leva sin endurodröm tack vare Micke som tränare och serviceteamet som består av pappa Micke, mamma, sambo och farfar Fritte samt fabriksteamet men också tack vare ett gäng värdefulla sponsorer och partners som är väldigt viktiga då enduro är en dyr sport. Emelie betonar att hon är väldigt tacksam över att ha med sig allihopa och tackar extra mycket för det.
Inte för inte har namnet Fritte vandrat vidare till Micke som blev Mini-Fritte och Emelie som blivit Frittelina ;-)
Vi tackar tre generationer enduro-profiler för ett lärorikt och hisnande föredrag.