">">
Det känns väldigt skönt att kunna leva som vanligt igen. Utan restriktioner om hur du får, och inte får göra och vara.
 
Jag åker inte till Göteborg så ofta, och inte med tåg utan med bil.  En lördag bestämde jag mig för att besöka staden, och ta tåget in. Vädret var kallt, men soligt och vackert.
När jag står där på perrongen och väntar på tåget, så kommer Erika vår Rotarykompis. Jag har tänkt så mycket på henne, hur hon mår efter sin operation. Så roligt att se henne och att få krama om henne. Resan in till Göteborg gick på ett kick när man pratar och har trevligt.
 
Väl inne i Göteborg, så var det så mycket folk som flanerade på gatorna. Så härligt att se alla människor igen. Det kändes som kossor på grönbete, vårens kosläpp. Ha Ha! Underbart att se alla. Två år har gått sedan denna pandemi började, två år liksom bortflugna. Men, nu som vanligt igen!
 
Veckan innan hade jag gjort en inbetalning till vårt Rotarydistrikt, för vidare skick till UNHCR. Detta gjorde mig stolt över vår klubb och Rotary att vi kunnat bidra till Ukrainas folk.
Det jag tänker, är att två så tråkiga saker drabbar oss människor. Att vi kan gå vidare, i alla fall med pandemin, och att vi hoppas att detta tråkiga krig upphör snabbt.
 
//Silvan Ljung - Skattmästare