Anpassningsbarhet - en överlevnadsinstinkt
Sitter och kikar igenom bilder från min semester och funderar över veckans krönika. Då slår mig insikten om den enorma anpassningsförmåga som allt levande har, såväl människor som djur.
Efter några dagar i en ny kultur börjar vi anpassa oss genom att anamma tempot, maten och rytmen – helt naturligt. Anpassningen går snabbt och är härlig i sammanhanget semester för det är väldigt enkelt att anpassa sig till det trevliga och njutbara.
I andra sammanhang är anpassningsförmågan livsnödvändig, som vid krig och fattigdom då människor på något sätt vänjer sig även vid svåra förhållanden just för att överleva och orka med.
I båda fallen förskjuts gränsen för det normala och väldigt snabbt skapas ”det nya normala” på gott och ont. Att anpassa sig är en överlevnadsinstinkt som är livsviktig. Nog kan man påstå att vi de senaste åren både behövt anpassa oss till nya förutsättningar och att vi har det normala rejält.
Jag tycker att bilden med den envisa blomman, som lyckas överleva i endast lavasand i det karga vulkanlandskapet, visar kraften som kommer ur instinkten att anpassa sig för att överleva och det vackra i att lyckas genom att göra annorlunda. Likaså har befolkningen vid vulkanen Etna anpassat sig till att leva granne med en aktiv vulkan.
Kanhända behöver vi kämpa lite mer i vinter och anpassa oss som blomman men vi kommer att klara det även den här gången med nya lärdomar och insikter i bagaget för framtiden. Och vårt normala kommer att förflyttas ytterligare en bit.
Renée Jonson, president