Sviterna av polio finns närmare oss än vi tror
När End Polio dagen närmar sig, så vill jag berätta om min fina pappa Henry Bramfors, som drabbades av polio tidigt i livet.
Han fick polio när han var 3 år och bodde på sjukhus länge. Det var inte lätt för ett litet barn på den tiden. Farmor hade fler barn att ta hand om, så besöken blev inte så många. Men han överlevde ju och repade sig.
Han gick i skolan som andra barn, och redan då fick han anpassa sig i sitt liv. Han bestämde sig för att bli målare. Det söktes in på VAFA (Vanföranstalten), skolan kallades så på den tiden, och han kom in där. På skolan fanns det yrkesutbildningar av olika slag, såsom målare, fotograf, urmakare mm. Pappa gick där ett par år och lärde sig till målare. Senare efter utbildning i både måleri på vägg och annat måleri (konst), så gjorde han både gesällprov och Mästarbrev, trots sitt handikapp.
Jag har vuxit upp med en pappa som var oerhört envis. Funkade inte saker för honom, så uppfann han hjälpmedel som funkade för honom och andra också, faktiskt. Så höll det på hela min uppväxt. Ibland fick jag säga till honom att ge sig. Jag hjälper dig gärna, men nej. Han sa ofta att jag var hans högra hand, trots sin envishet. Jag började jobba hos honom i måleributiken tidigt och han har varit en läromästare i mycket ska jag säga.
Hoppas att End Polio Now fixar till dom senaste utbrotten av polio fort. I vår moderna tid så borde Polio vara utrotad.
Ifall ni undrar vilket ”handikapp” han hade, så var han ”enarmad”. På äldre dagar så slår ofta polion ut fler muskler i kroppen, som aldrig går att träna upp. Det är tydligen bara att acceptera att kroppen förtvinar, snabbare än vi friska äldre.
Veckans krönikör
Skattmästare Silvana